Vädrets makt gör sig påmind

Idag öser regnet ner och det blåser ganska kraftig. Och i morgon var det tänkt att hoppa på cykeln igen på vägen mot jobb. Får se hur det blir med det nu. Regnet stör inte så mycket, men blåsten är värre. Ute på den öppna skånska slätten är vinden brutal och hjälper inte en cyklist på väg.

Det kan ju tyckas lite orättvist att någon som tänker på miljön och tar cykeln till jobb blir straffad av den samme. Lite tvärt emot talesättet att man inte ska bita den hand som föder en. Men, om man tar tanken ytterligare ett steg och tillåter sig själv att leka lite i funderandet. Kan det vara så att det faktiskt ger bättre träning om det är lite hårdare väder, vilket gör att det kommer bli ännu lättare att cykla när vädret sen blir behagligt igen? Ja, varför inte. Det handlar ju som sagt bara om att tänka på rätt sätt för att kunna motivera sig att sätta sig på sadeln eller snöra på löparskorna i ett höst/vinterväder som detta.

"Hopplös optimist som jag blir så trött på", kommer flygande genom luften. Inte alls, det är ofta jag ger efter för latheten och struntar i det. Ikväll skriver jag här i stället för att springer i regnet. Kände verkligen inte lockande idag. Obotlig optimist? Absolut inte! Det är en otroligt stor skillnad på att vara en tokig positivist och en realistisk optimist. Det handlar om att träna sig sig i att lära känna sina egna tankar och sitt eget sätt att fungera.

Får se hur det blir imorgon med cyklandet, men en sak är säker. Jag är sugen på det. Regn och hård vind och dessutom hemfart ganska sent på kvällen. Grym utmaning på en annars hyfsat lätt och bekväm vardag.

Over and out!