Efter en kväll med ett par öl, några glas vin och fantastiska diskussioner om forskning var cyklingen hyfsat tung idag. Dock var det väldigt uppfriskande och vädret är ju kanon. Vindstilla och smådisigt, runt 8 grader.
Igår deltog jag i ett seminarium, eller en workshop om man så vill, som handlade om hur man kan integrera vetenskapen mer i samhället, och då främst inriktat på evolutionär ekologi. Det finns många forskare som redan jobbar på att bli bättre på detta, men det finns en lång väg att gå. Under en paneldiskussion med Tobias Uller (Oxford University), Caroline Isaksson (Oxford University), Professor Erik Svensson (Lunds universitet) och Johan Ahnström (Lunds universitet) kom det fram att de flesta verkligen skulle vilja jobba mer över gränserna och att detta på något sätt skulle främjas.
Det nya sättet att jobba på, framför allt i EU är att man ger otorligt stora anslag till stora forsknings konsortium, där 15 - 20 grupper igår. Ett sådant upplägg kan vara bra om det administreras rätt eftersom man på så sätt mer strategiskt kan utnyttja resurserna där dom finns. Detta är dock ofta inte fallet. Ofta är det ledarna för respektive grupper som tillsammans ska administrera detta, vilket oundvikligen leder till det blir snedfördelningar och att var och en endast ser till sitt eget intresse.
Även i Sverige fungerar det på liknande sätt och bl.a. Lunds universitet har fått stora anslag under detta och förra året i form av t.ex. Linné pengar och strategiska forskningspengar. Tyvärr är Lunds universitet otroligt dåliga på att ta hand om sin personal, vilket gör att externa medel som dessa kan komma att utebli i framtiden. Att framstående forskare lämnar, eller går i tankar på att lämna universitetet p.g.a. dess anställningspolitik kan bli otroligt farligt för ett av landets äldsta läroverk.
Som jag skrev i förra inlägget kan detta bli kostsant för universitetet, men ekvationen är förmodligen svår att bena ut, men under inga omständigheter omöjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar